Förlossningsberättelse

Går och lägger mig vid 00.30 efter en mysig kväll. Har inga känningar överhuvudtaget och tror verkligen inte att det kommer att hända under natten heller. Jag vaknar exakt kl. 02.00 av att värkarna har slagit igång. De kommer med 5-6 minuters mellanrum och håller i sig i cirka 50 sekunder före de släpper igen.
Kl. 03 ringer jag in till BB för att rådgöra med vad jag ska göra, om jag ska komma in eller vänta hemma.. Barnmorskan tycker att vi kan komma in för en CTG kurva för att kolla upp värkarna och att vi sen ska få åka hem igen.
03.25 sätter jag mig i bilen, har BB väska med för säkerhetsskull. På vägen till BB blir värkarna än mer intensiva och kommer med ungefär 2 minuters mellanrum. Kl.04.00 ligger jag inne på intagningsrummet och CTG:n är inkopplad. Då ännu säger hon att vi nog får åka hem sen, jag är ju ändå en förstföderska och det tar tid..  Hon ser inte riktigt på kurvan hur tätt värkarna verkligen kommer, den var nog inte på plats ordentligt, för tro mig, jag kände ABSOLUT när värkarna kom ;) Hon undersöker mig; 3cm öppen och jag svor för mig själv en aning, ska det hålla på SÅHÄR i många timmar till, det ska ju ta så lång tid har man hört.. Här känner jag att jag tappar mitt fotfäste lite, jag vet inte hur jag ska vrida och vända för att göra det bästa av saken. Blev lite rädd för värkarna som kommer väldigt intensivt
Kl.5 får vi ett rum och BM skickar mig i duschen för att lindra lite. Hjälper nada. Värkarna kommer oavbrutet, ingen paus för att andas där inte. Går in på rummet, begär smärtstillande, får 1gram Panadol. Det var ju som en fis i rymden i sammanhanget just där och då. Står på alla fyra i sängen och vill ha en pistol och ta bort mig med ;) Sambon står bredvid och är trött, han vill ju sova han... Hahaha snacka om att kunna slappna av i alla lägen. Begär något annat än en Panadol,
BM föreslår att vi går till förlossningsrummet för att ta lustgas. Kl. är då ca. 5.30. Lustgasen funkar, tar bort de allra värsta topparna. Allt går så snabbt ändå och det känns som om mitt fotfäste kommer tillbaka lite sakta. Att jag kan koncentrerar mig på att andas igen och istället för att streta emot hjälpa den lilla neråt.
Kl. 06 ändrar värkarna karaktär och det börjar kännas som om jag vill krysta. BM säger åt mig att inte krysta, hon tror inte att jag är tillräckligt öppen. Efter en snabb undersökning konstaterar hon att det är fri passage och mera personal tillkallas. Allt går snabbt, jag måste få antibiotika genast! Gärna före bebis kommer ut för hennes bästa. Kanyl sätts i handen och bloden bara droppar ikring... Sen kommer det in en liten finska som nog har jobbat i många år, hon spänner sig verkligen inte för att det är bråttom med AB, jobbar lugnt och metodiskt, önskar att det skulle ha varit hon som skulle ha tagit hand om oss från början.
Kl. 06.15 får jag börja krysta. Vilken befrielse, efter att jag fick klartecken blev min förlossning en riktig drömförlossning. Om en förlossning skulle innebära enbart krystningsarbete skulle jag göra om det många gånger till.
Personalbyte mitt i det, två väldigt trevliga kvinnor som får äran att vara med i slutskedet och ta emot vår lilla älskling.
Kl. 07.18 är hon ute, vilken skön känsla. Och jag glömde väldigt fort de hemska värkarna för bara nån timme sen.
Apgar var 9, 9 och 10. Lite blå var hon och hade navelsträngen ett varv runt halsen.

Vårt underverk har anlänt!

Den eviga väntan är över! Som jag hann tröttna på att vänta före hon äntligen bestämde sig för att kika ut. 12 dagar från BF, söndagen den 8/2 kl. 07.18 kom hon som en stormvind, passande nog med storm pågående utanför fönstren :) Inte trodde jag att vi skulle få barn inom ett dygn från det att jag sade att det nog var vår sista lördagsmiddag på tu man hand på länge..
Förstås är hon helt perfekt och alldeles, alldeles underbar. Äter, sover, skiter, jaa, sådär som bebisar ska. Nätterna är vi bortskämda med att hon sover 8-9 timmar i ett, utan matpaus. Håller tummarna att det håller i sig någorlunda ;)
Vi njuter av vår bebisbubbla, pappan har vi skickat på jobb den här veckan, vi försöker klara oss så gott det går.
Nu känner jag att det är dags att ta tag i kontakten med vänner. man kan ju inte sitta hemma helt för sig själv alla dagar. Så, fikasällskapoch promenadsällskap mottages med tacksamhet :)

Förlossningsberättelse kommer så småningom!

Väntan

En vecka sedan BF... Tiden känns lång, varje timme känns som ett helt dygn, varje dygn som en hel vecka. Jag försöker tänka mig till tiden efter förlossning, när vi äntligen har vår lilla goding här, då är nog all väntan värt det :)
Inte en enda liten känning, vad jag vet iaf. Hur ska man veta när det är på gång, hur ska jag kunna skilja på övriga smärtor eller värkar i ett tidigt stadie?! Slutar nog med att bebis ät halvvägs ut när jag fattar att åka in :P
Tids nog kommer vi att ha vår älskling här :)

Över tiden..

Igår hade vi BF, men ingen bebis på gång här inte! Jag bara väntar på att det ska sätta igång (hur man konstigt nog kan längta efter smärta!?) Den som väntar på något gott.. får alltid vänta för länge enligt mig ;)
Så ofantligt nära men varje dag känns som en evighet just nu. Många andra har redan fått snusa på sina bebisar, flera veckor för tidigt för endel. Vår bebis kommer dock att vara väldigt välbakad istället :)

Sista dagen på v. 39

Har varit till barnmorska på BB idag för rutinkontroll. Allt var bra som vanligt. Det som har ändrat är att "räkan" har växt till sig rejält på sista tiden. Det verkar inte bli någon liten smidig bebis.. ;) Beräknad födelsevikt fick hon till 3800 g. Så nästa tisdag är det dags för tillväxtultraljud. Då ska det tas ställning till igångsättning om bebis inte mot förmodan har kikat ut redan.

Det närmar sig...

Har varit på sista besöket till MVC som gravid idag. Nästa gång vi ska dit är vi en liten familj; mamma, pappa, barn, två hundar, hus och kombibil :) Nånting som jag trodde att bara kunde fortsätta vara en dröm, nu är det så verkligt att man nästan kan ta på det istället.
Imorgon hoppar vi in i v. 39 (eller vaggar in i den är mera rätt benämning) Så nära men ändå så långt borta.

Det är tur att jag har haft mitt syskonbarn som sällskap ett tag, annars skulle det varit en olidligt lång väntan, nu har den varit lite behagligare. De här sista veckorna är det bara jag och hundarna på dagarna, tiden går redan mycket långsammare.

En sammanfattning av graviditeten så här långt är bara ett ord; TRÖTTHET som har följt mig sen dag ett. I övrigt foglossning som kommit och gått lite hur som helst. Just nu har jag gått upp 800 gram sedan graviditetens början. Och det på grund av illamående som höll i sig ett bra tag i början. Det sägs ju även att om man är stor från början har man lite till övers till barnet ändå ;) Läkarna har tyckt att det har varit en liten bebis ända från start, men nu börjar växtkurvan stiga lite mer och nu är det en "normalstor" bebis som väntar där inne. Jag är ändå beredd på att den kan vara en liten eller en stor. Spelar inte så stor roll, bara den inte är så stor att den inte kommer ut på det vanliga viset. Eftersom jag har graviditetsdiabetes är jag inte förvånad om den växer till sig i raketfart nu på slutspurten.

Vi får väl se hur länge den tänker gosa därinne, hoppas på att inte gå över tiden så mycket iallafall. 15 dagar kvar till beräknat idag! 95% av graviditeten är gjord!

V.38

Idag gick vi in i v. 38! Jag kan inte riktigt förstå vart tiden har tagit vägen!? Var på sista (förhoppningsvis) ultraljudet igår. Bebisen är fixerad och vi har stor OK stämpel i rumpan för en normal förlossning. Hoppas hoppas hoppas att den lille rackaren kikar ut snart, vi längtar ihjäl oss snart :) Komsi komsi!