Ibland blir man förvånad över hur livet förändras bara över en dag. Hur allting stannar upp och blir helt fel, hur drömmar krasas sönder. Drömmar som man så länge haft och äntligen skulle bli verklighet. Nåväl, kanske det var det bästa som hände. Lite snopet är det, och jag tycker mest synd om mig själv. Hästen får det väl bra antar jag. En sak är säker, det här med hästar blir det nog en paus på nu... Jag får väl smyga förbi stallet och titta på han nån gång, om jag törs.
3 kommentarer:
Men vad tusan.. Ska han inte flytta hem till er nu då? Har för mig att du skrev att du hade avtal och allt på att han var din foderhäst..?
Jo, jag hade ett papper på allt. Jag valde själv att säga upp avtalet pga några orsaker, tyvärr :(
Ah, då förstår jag. Fast det är ju tråkigt ändå, förstås, om man en gång ställt in sig på nåt.
Skicka en kommentar